Direktlänk till inlägg 7 augusti 2012
Det var hemskt, stormigt, regnigt och det åskade. Jag sprang genom skogen, hoppade över stockar och snubblade över stenar. Det var någon bakom mig, men jag har ingen aning om vem. Jag tror att det är en man, men det kan lika gärna vara en kvinna. Hur som helst sprang jag med hjärtat i halsgropen, jag sprang för mitt liv. Nu såg jag hur skogen glesnade och jag såg början av stranden. Jag visste att det skulle bli svårare att springa nu, men jag var tvungen. Jag hade ingen aning om vem eller vad som jagade mig, men det var inte någon söt liten kanin som vill bjuda mig på kakor. Men till min fördel skulle det också bli svårare för min förföljare att jaga mig. Jag hittar på den här stranden lika bra som i min egen ficka, och om jag har tur kan inte min förföljare det. Det är svårt att se vart jag springer regnet och mina tårar forsar ner, men nu verkar det som om jag springer närmare vattnet, för det är inte regnet som blöter mina bara fötter, det är vågorna från havet. Jag ser inte stenen som ligger där i sanden och jag snubblar över den, faller, och slår huvudet i den alldeles utsökt formade snäckan jag någonsin sett. Plötsligt blir allt svart och...
Sen vaknar jag, kallsvettig, med sand mellan tårna, en fruktansvärd huvudvärk, skrapsår som om jag rivit mig på grenar, trasigt nattlinne och trassligt, blött hår som om jag sprungit i regnet...
Jag har bara inte kunnat skriva. Ni förstår att jag har precis flyttat och vi hade inget internet förren nu idag (ikväll?) Så jag lovar att jag skriver snart, jag tror dock inte att skriver i helgen. Jag brukar nämligen blogga från min mobil. Men om ...
Ledsen att jag inte har skrivit på ett tag, men jag har varit ganska upptagen på sistone. Jag lär nog inte skriva ett kapitel ikväll heller men der gör jag nog snart. Fråga gärna om der är något ni undrar. Den gode samariten ;-)...
Ni människor som hoppas, Låt er aldrig doppas. I brunnen av rädsla och skam, Tag istället en klunk ur lyckans och välgångens damm. Ni är ämnade för något stort, Fast inte så jättefort. Ni måste hinna leva Även om ni får en reva. Ska ni resa e...
Kära dagbok! Hur ska jag säga det här? Förlåt, skriva det här menar jag ju. Jag tror, djupt andetag, att mitt undermedvetna försöker säga något, jag har haft en massa konstiga drömmar på sistone, och dem skrämmer mig. Olyckan, den förbannade olycka...
Tunga andetag, jag vet inte om det var mina eller min förföljares, eller bådas. Jag var rädd, livrädd. Vad vill han, eller hon? Varför jag, varför just jag? Jag vet, men det var länge sedan, flera år sen. Olyckan, den förbannade olyckan. Mitt livs pl...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 | 8 |
9 | 10 | 11 |
12 | |||
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|